Den 4/1-13 firade jag och min älskling 8 år tillsammans! Japp, ni läste rätt. Kan inte förstå det. Det är riktigt häftigt tycker jag. Tiden går så fort. Jag kommer ihåg när vi precis började träffas, hur pirrigt allt var, hur vi inte kunde äta för vi var så kära, att den enda som fanns i mitt huvud var du. På den vägen är det och idag är vi självklara för varandra som blommorna behöver vatten, vi behöver varandra. Utan dig ingen mig och jag vet att du känner likadant! Att känna att man är som två pusselbitar som passar perfekt ihop, det är en skön känsla. Eller som två magneter som inte går att dra isär. För det kommer vara du och jag, föralltid! Du är mitt allt, min älskade Alfred! Ett liv utan dig vore inget liv. Bara tomma blad på livets väg. Jag önskar oss många många år framöver, fyllda med kärlek och liv. En framtid med det vi önskar oss. Tillsammans klarar vi allt, vi är starka! Att få vara din själsfrände, din bästa vän, ditt allt, det betyder allt för mig. Vackrare människa än dig finns inte för mig. Du får mig att le så otroligt ofta, att må bra ända in i själen. Att veta att de dagar jag själv ger upp, att du inte gör det och stöttar mig, det är en trygghet hos mig. Att veta att du tar hand om mig oavsett vad. Tar emot mig när jag faller och lyfter upp mig när jag behöver det. Inför dig kan jag vara jag, visa mitt innersta jag. Våga allt. För du ger mig så otroligt mycket, säkert mer än du själv vet. Nu är vi inne på vårt nionde år. NIONDE ÅR! Jösses! När jag var en liten flicka och drömde om min prins, hade jag aldrig kunnat tänka mig att det skulle hålla så här länge med min första riktiga pojkvän. Är så otroligt tacksam över det. När andra saker i livet ibland är ledsamma och tråkiga, blir du aldrig det. Du förblir alltid min ögonsten. Vi har gått igenom så mycket tillsammans, antagligen mycket mer än många andra. Vi kommer från olika världar du och jag, men vi har lyckats fläta ihop dom så otroligt bra och lärt oss av varandras. Är tacksam över det. Att vi lärt oss så mycket tillsammans. Vi var bara 14 år när vi blev tillsammans. I år fyller vi 23. Vi har gått igenom den jobbiga tonårstiden tillsammans, högstadiet, gymnaiset och nu högskolan. Att vi är så stadiga tillsammans du och jag, det är något jag alltid önskat! Det ska vi förbli också! Andra berömmer oss, att vi varit tillsammans så länge, tycker vi är söta. Smickrande att höra, alltid roligt sånt :) En del andra frågar om råd. Hur har ni gjort för att det har hållt så länge. Vi bara kollar på varandra och ler. För det känns inte som det är något vi "jobbat" på. Det har bara blivit så. Vi är två ärliga människor, som pratar ut om alla saker man kan tänka sig, en del väldigt djupa saker. Vi vet allt om varandra och accepterat det också. Det handlar om att ta vara på varandra men också sig själv. Låta den andra älska dig för precis den du är och att du ska känna så över dig själv också. Det är svårt, en del saker får man jobba på med sig själv hela livet tror jag. Man har upp och nergångar, men man har alltid varandra. Att inte ge upp är viktigt också! Att man står vid varandras sida oavsett. Men också att man säger ifrån till varandra om man inte tycker likadant. Som sagt prata om saker och ting. Visst kan man tjafsa och diskutera, ingen fara med det. Bara man blir sams efter ett tag igen. Jag och Alfred har alltid pratat ut om saker som hänt bara någon timma efter vi tjafsat. Vi gillar varandra för mycket för att vara oense. Det är bra med oss, att vi kan erkänna om vi har fel, att vi är medvetna om såväl hur vi fungerar som andra. Vi är medvetna om allt. Att vi är så lika är otroligt egentligen. Vi kan bara titta på varandra och veta vad den andra tänker, fyller i varandras meningar, pratar med blickar och gester. Du är förbannat bra du Alfred, faktiskt bäst i mina ögon! Älskar dig min bästa vän, always have, always will! You are the love of my life, my only one! ♥ Föralltid vi två! :)