Måste berätta en sak! Tidigare nu i sommar när jag var hos mormor och morfar så hände något riktigt kul! De fick ett samtal och när jag hörde att de försökte svara tillbaka på svenska så förstod jag att det måste vara någon som de inte pratat med förut. Mormor och morfar är ju från Finland och kan inte så mycket svenska. Till slut fick jag prata med personen och det var ett riktigt trevligt samtal. Det var min morfars syster. Kanske låter konstigt. Men de har inte träffats på över 70år! Kan ni tänka er det? Det är nämligen så att morfar blev bortadopterad när han var liten. Han var så liten att han inte kommer ihåg någonting av hans mamma och där de bodde.

 

När han var 30år berättade hans adoptivmamma att han hade tre syskon som de också hade blivit adopterade, men till sverige. Det var under det finska vinterkriget och hans pappa låg ute i krig. Mamman blev sjuk och kunde inte ta hand om sina barn. Hon dog tyvärr till sist kort där efter. Morfar blev adopterad inom Finland, men hans syskon till Sverige. Hans adoptivmamma valde att berätta för honom när han fyllt 30år att han hade syskon. Väldigt elakt anser jag. Förstår inte alls varför hon inte gjort det innan. Fram tills dess trodde han att han var ensambarn. Han försökte leta upp dem och fann en av dem. Hans äldre bror. Han hade flyttat tillbaka till Finland. De andra två bodde i Sverige. En av dem lever tyvärr inte idag. Men hans äldre syster Irma har försökt leta efter morfar och fann hans nummer. Tyckte det var jättekul att hon ringde! Hon skulle ha vägarna förbi Skövde och det bestämdes att hon skulle komma på besök. Detta gjorde morfar så glad då han alltid velat träffa henne men aldrig tagit mod till sig. Irma har bott i Sverige sedan hon kom hit som 5åring. Hon minns morfar som spädbarn. Var så häftigt att få lyssna på alla berättelser om deras familj och allt sånt.

 

Tänk att de inte setts på över 70år! Att morfar pratar finska mestadels och Irma svenska mestadels. De var så lika! Kändes så kul och det märktes hur glada alla blev över detta! Vi alla försökte vara där när hon kom och hälsade på. Det är något vi aldrig kommer att glömma! Vi är så tacksamma för det mötet :)