Just nu är det så mycket hit och dit att jag känner mig nästan knäpp. Vet inte vart jag har mig själv. Tur jag har världens bästa sambo som är den enda i världen som får mig lugn när jag känner mig sådär stressad. Tack älsklingen för det! Håller tummarna att jag klarar igenom dagarna framåt. Skulle gärna vilja dra täcket över huvudet och bara sova bort tills bättre dagar. Gäller väl att bryta ihop och komma igen antar jag.