Tänk vad tiden går fort, det är något vi alltid pratar om. Nu har det gått lite mer än ett år sedan som Gaj kom till oss. Kommer ihåg samtalet så väl som Alfred fick av sina föräldrar där de pratade om att Nisse blivit dålig och inte kan ta hand om Gaj. För mig och Alfred var det självklart att han kunde vara hos oss. Visst kändes det konstigt, det skulle ju ändra det liv vi blivit vana vid, men samtidigt var det som sagt en självklarhet, så det var inga diskussioner om det. Det var så det blev helt enkelt. Och glada är vi för det :) Det är så kul att tänka tillbaka på förändringen som skett med honom. Att få lära känna honom närmare och se hur bättre han mår nu, när han får mer uppmärksamhet och någon som kan ta hand om honom lite extra. Skönt var det nog för alla att veta att han inte behövdes avlivas. Han är ju ändå en hund som varit med Alfred ända sen han var liten. Gaj fyller ju 10 år i sommar, så det är ju många år han hängt med. Med mig också för den delen. Men då såg jag inte på honom som den hunden han är idag. Tänk vad saker och ting kan ändras. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att vara utan honom. Trots att han är en så speciell och tyst hund, så skulle det kännas otroligt tomt utan honom. Älskade vän, hoppas du kommer finnas med oss länge♥