Gillar inte när det bara blir på ena hållet när det gäller vänner och liknande. Känner ofta så att det är man själv som alltid tjatar och frågar andra ,om de vill göra saker, bjuder på fika och kommer med ideér hit och dit. Är inte riktigt jämt det där känns det som. Gör mig lite ont i hjärtat faktiskt. Speciellt när det känns som att när man själv bjuder hem folk, måste man fråga alla, annars är det inte schysst, men sen gör folk inte själva så. Vett och etikett och normer och regler som jag tycker borde råda, kanske inte ens finns? Vad vet jag. Tåls ju att tänka på i alla fall. Har varit så i många år, från och till tycker jag. Lite tankar jag tänker på så här på eftermiddagen. Vet att jag inte är den enda som tänkt på det. Men hos mig återkommer de tankarna rätt ofta. Sad but true. Jag är inte knäpp. Ser ju saker och känner saker också för den delen. Är lite osäker också, skiftar från dag till dag. Vem/vad är äkta vara och inte. Sånna tankar kan göra en galen och är lite farliga också faktiskt. Men eftersom jag är medveten om det, så kommer jag inte hamna där.



Linnéa knöt en rosett på Gaj, sött :)