Idag har våran älskade Molly somnat in. Det är med sorg i hjärtat jag skriver allt det här. Det är väldigt jobbigt och tungt. Hela 14år blev hon, 1998-2012. Hon var en alldeles speciell och älskvärd hund. Hon älskade att få bada på somrarna, åka bil, att äta massor med äpplen och äta mormors tjockpannkaka. Hon fanns alltid med en när man var hemma hos mormor och morfar och mötte en alltid med ett leende. Man blev alltid så fint bemött av henne, man kände sig älskad och speciell i hennes närhet. Att få ha lärt känna dig Molly har varit ett privilegium. Att kunna känna så starkt för ett djur, trodde jag nog aldrig, men dig har jag älskat mer än många människor till och med. Att få reda på att du somnat in, gav mig på ett sätt en lättnad inom mig, då du ju varit sjuk en längre tid i cancer. Dock fattas du oss alla så otroligt mycket och jag kommer nog aldrig förstå detta. Det kommer alltid finnas ett tomrum, men kommer alltid bära med mig minnet av dig vart jag än är. Hoppas att den dag det är min tur att lämna den här världen, att du då finns där uppe och hämtar mig, välkomnar mig. Skulle kännas så otroligt fint. ♥

Att få sörja är viktigt för mig. Jag gråter väldigt mycket, nästan så kinderna och ögonen är blodsprängda och röda. Jag vill inte att detta ska vara sant, vill verkligen inte det. Men kan inte vara egoistisk heller. Vet att detta trots allt var det bästa för dig. Att inte längre lida, utan kunna somna in och vara fri. Jag tänker mig att du nu är på en äng någonstans och springer, att du är lycklig och inte har ont längre. ♥

Att få skriva av mig är viktigt. Kommer nog därför att skriva om dig mycket, då du betytt och fortfarande betyder så otroligt mycket för mig/oss. Vem ska nu läxa upp de andra hundarna när dem busar för mycket? Eller kunna komandot "Skall" ? Tigga på ett sätt bara du kan? Det kommer vara tomt, det vill jag lova. ♥

Känns sorgligt att jag inte fick ett avslut med henne. Det grämer mig. Hade så gärna en sista gång velat krama om henne med all min kärlek. Hade känts så bra. Den dagen då detta skulle komma, skulle ju jag vara med henne, det har jag alltid sagt. Tyvärr blir inte alls som man tänkt sig:(

Det värsta är att det bara är jag och Gaj hemma. Alfred har praktik i Arvika och ska sova där tills imorgon, då han jobbar till 22 idag och börjar tidigt imorgon. Hade varit så skönt att ha honom som håller om en. Känner mig så otroligt ensam nu. Gillar inte att vara så här ledsen och vara själv:( Hade velat ha min bästa vän här nu, precis när jag behöver det som mest. Han som känner mig mer än någon annan. ♥

Älskar dig Molly, always hade, Always will♥
Rest in peace gumman♥