Tog den här bilden av mamma. En riktigt fin dikt, som verkligen passar in på känslorna om vår älskade Molly♥ Igår var en riktigt jobbig dag. Att först behöva pina sig och vara i skolan, för att sen nästan veta vilket besked som väntade en när man kom hem. Var otroligt tungt, speciellt när Alfred inte var hemma. Hade underbara Caroline och Jenny som brydde sig om mig med vänliga ord. Skönt och veta vilka vänner som finns där när man behöver det som mest. Var som att hela livet stannade igår. Tror jag satt i soffan hela dagen från att jag kom hem tills att jag gick och la mig. Kändes som att jag var som i en dimma. Förstod ingenting. Kom på idag att jag inte åt någonting igår från det att jag åt på lunchen i skolan, tills idag på morgonen. Drack bara. Men är ju inte så konstigt. Kroppen strejkar när det är så mycket känslor i rörelse och så.

Det som var skönt var att jag pratade väldigt länge med både mamma och mormor i telefon. Skönt att kunna dela minnen, tankar och sorgen med dem angående Molly. Dem har ju också känt henne, precis lika bra som jag. Vi alla är ledsna och förstår varandra. Skickade massor med bilder till mormor igår med foton på Molly. Hon blev jätteglad för det. Tänkte att vi skulle göra fotoböcker till oss alla med bilder på henne och skriva in minnen och så. Skulle även vilja ha en tavla med hennes foto i, så jag kan se henne här hemma när som.

Idag har det varit lite lättare. Mer och mer känner jag den friheten hon har nu, är på ett sätt glad för hennes skull. Brukar kolla ut och tänka att hon är där uppe och vakar över oss. Att stjärnan på himlen är Molly som lyser med sin utstrålning och när jag är ute och går, tänker jag att hon går brevid oss. Åå underbara sötnos, vad jag saknar dig♥