Jag är en person som tänker oändligt mycket, vet att jag skrivit om det förut, men det är verkligen så. Jag analyserar verkligen allt och alla, även mig själv. Varför gör jag så här, varför sa den personen så, hade man kunnat göra det bättre, ja massor med tankar hit och dit för jämnan.

Ibland vill jag bara sätta den förmågan på paus. Tror allt tänkande tar för mycket energi ifrån mig. Men jag själv känner ändå att det är skönt att tänka mycket, eller nej eller jo eller jag vet inte. Haha! Är väl både och det där. Alfred kan ibland säga till mig "Hanna, nu tänker du sådär mycket igen", vilket jag då svarar "Jo,jag vet,ska försöka dra ner på det lite". Men samtidigt är det den jag är, precis den jag är rättare sagt.

Medan andra söker sig till varandra för att få bekräftelse hos många personer och måste ha massor med vänner för att leva sina liv, väljer jag att ha några enstaka som får det privilegiet att lära känna mig lite bättre. Har i perioder varit precis likadan, då jag nästan inte varit hemma, utan umgåtts med massor med olika personer. För att i nästa period inte alls göra så. Konstigt det där, hur det går i vågor. Men har på något sätt alltid varit blyg av mig. Speciellt i nya situationer och med nya människor. Får ren och skär ångest inför sånt ibland. Men sen när jag kommit över det där, då kan det helt plötsligt vara jag som är tillställningens mittpunkt. Fascinerande tycker jag.

Att sätta dikter, ord och citat med mera på saker och ting, på mina tankar, är något jag starkt tycker om. Har ni någon bra sådan, så dela gärna med er, det gillar jag:) Mamma skickar lite bilder titt som tätt med bra och visa ord och sådär:) Brukar skicka någon till henne också om jag hittar någon. Känns lite som modernt bokmärkesbyte, fast via datorn;)


Mina fina ägg:) Älskar påskpynt, så färgglatt och roligt:)