Vad mycket som kan hända på en dag egentligen. På en helg också för den delen. I fredags hade vi finsittning. Extremt god mat åt vi på Frost. Värt varje krona. Däremot var jag inte så imponerad över att sitta och äta där en fredagkväll, alldeles för mycket folk, hög ljudvolym och så varmt så man smälte bort. Däremot kommer jag nog ge stället en ny chans i framtiden, fast en annan dag, då det förhoppningsvis är mindre folk.

Mellanfesten och utgången var sådär. Inte det roligaste jag gjort. Kunde varit mycket bättre. Kände nästan för att vara hemma istället. Hade kunnat göra minst lika god mat själv. Dessutom hade jag kunnat köpa gott vin och sitta och smutta på. Hm, njaa, hade faktiskt mer förväntningar på den där finsittningen. Min vän Jenny hade allt rätt. Hon tyckte inte sin finsittning var så rolig heller :( Alfred var snäll i alla fall som skjutsade och hämtade oss♥

På lördagen tog vi det lugnt ett tag, efter det blev det att städa (fast tycker redan det ser ut som ett bombnedslag). Senare på kvällen blev det Bunkern. Där åt vi, jag tog fish and chips, var helt okej. Men det tar jag inte igen. Efter att ha varit där ett tag följde Carro och Oskar med hem till oss. Blev att bara ta det lugnt och kika på lite film och sådär:) Var hur trevligt som helst :D Får vi göra om snart igen!:)

På natten följde vi dem hem. På vägen tillbaka när vi nästan precis kommit hem, ser vi några ungdomar stå vid en tjej som är medvetslös. Jag frågar direkt om jag och Alfred kan hjälpa till. Vi hjälper till att kolla puls och så vidare. Hon var helt okontaktbar. Alfred kollade hennes pupiller, de var väldigt stora. Så vi misstänkte att hon blivit drogad. Efter ett tag kom ambulans. Skönt att hon blev hämtad, så att sjukhuset får hjälpa henne. Däremot tråkigt att inte få veta hur det gick med henne. Både jag och Alfred blev grymt besvikna på ambulansförarnas bemötande. Så oprofessionellt, så det skriker om det:( Var riktigt dåligt. Inget bra bemötande över huvudtaget. Funderar starkt på att skriva och klaga till dem. Så ska det bannimej inte vara. Tjejens vänner var väldigt glada för att vi stannade och hjälpte till. Är stolt över oss som frågade om de behövde hjälp. Hatar människor som bara ignorerar sånt. Glad att kunna hjälpa till:)

När vi kommit hem är mitt adrenalin på max. Alfred sa att vi skulle sova, men jag kunde det verkligen inte. Efter bara några minuter hemma, ringer Blom. Hans bil krånglar och han står ute i Skattkärr och kan inte komma därifrån. Han hade tänkt vara snäll mot några av hans vänner och hämta dem från Kristinehamn, men han hann aldrig komma dit. Vi åker självklart dit. Väl där lyckades vi fixa det som behövdes. I alla fall en provisorisk lösning. Han kom hem med bilen, men färden hem var speciell. Alfred och jag körde bakom honom och hela vägen hem ser vi hur det skjuter ut rök ur bilen, något som inte han upptäckte. Vi försökte ringa honom och blinka med ljusen, för att han skulle fatta att han skulle köra in till vägkanten. Vi trodde att bilen skulle börja brinna när som. Han märkte inte riktigt det vi försökte med, så han körde fort som fasen hem ändå. Nästan väl framme, hade hans bil börjat låta som bara den, så det var tur att vi ens hann fram. Skönt att inget hände. Kan säga att adrenalinet var fortfarande på max. Hade väldigt svårt att somna. Har nog varit lite chockad sen allt det där hände. Tur att vi kunde hjälpa till, det känns bra:)