Idag har varit en jobbig och tung dag. Följde med min vän Caroline till veterinären. Mikael och Jenny var också med. Var inget vanligt besök där tyvärr. Vi var med som stöd när hennes lilla katt Sammet fick somna in. Usch:( Har aldrig känt mig så nära döden någon gång tror jag. I alla fall inte med något djur förut, så det var verkligen en speciell upplevelse. Stackars sötnosen:( Aldrig kul när något sådant måste hända, men det var för hennes egen skull. Hon hade vissa problem som inte skulle bli bättre, så då togs det beslutet om att avliva henne. Förstår beslutet helt. Hellre låta somna in, än lida resten av livet. Lida gör ju vi som träffat henne och då speciellt Caroline, vilket är självklart när något sådant händer. Men det är ju på något sätt bättre det än att låta lida hela livet. Kände att det var självklart för mig att följa med dit! Som stöd för min vän! Trodde jag skulle gråta mer än vad jag gjorde, men på något sätt när jag förstår allvaret i saker och ting ibland, så kommer det mesta senare. Var jobbigt att vara med om det, samtidigt som jag är tacksam för det ändå, för man får ett annat perspektiv på livet. Man är så tacksam för det man har. Alla ska vi någon gång gå samma väg. Men jag hoppas att det inte är något jag behöver vara med om med varken mig eller andra på väldigt långt tag. Var så skönt att komma hem till Alfreds varma famn och bara prata av sig om alla tankar och känslor. Var ju trots allt inte länge sen vi var med om en begravning. Var ju i somras senast, så det tänker jag tillbaka på mycket:( Saknar dig Nisse, vi tar hand om din hund på bästa sättet vi kan, han trivs hos oss och får massor av kärlek hela tiden, jag tror han trivs väldigt bra hos oss och vi med honom<3 Vila i frid!<3 Det samma med dig Sammet. Tänker på dig, du blev inte så gammal, men du var nog den bästa katten jag träffat, skulle jag ha en katt någon gång, skulle jag vilja ha en som dig. Vila i frid i kattbebis himlen<3 Ska tända ett ljus för er båda nu ikväll och skänka er lite kärlek där ni nu befinner er<3